Jag längtar hem. Det är kanske en följd av att vårterminen går mot sitt slut och det snart är dags för att åka hem, och då blir det plötsligt viktigare vad som finns hemma och vad man saknar och längtar till där. Men jag är också lite nervös. Inte så konstigt kanske, jag skall ju bli sambo för första gången i mitt liv. Att flytta ihop med Emanuel på riktigt!
När jag träffade honom visste jag inte hur det skulle gå, hur det skulle bli när jag var tvungen att åka hem. Och jag var så hemskt rädd att det skulle ta slut för att vi inte kunde lösa det problemet. Och nu har vi bestämt oss för att flytta ihop hemma i min lägenhet i Göteborg. Jag är sjukt lycklig över att ha träffat honom, han är den finaste jag vet.
Men det är ett stort steg att flytta och nu skall jag efter två års "exil" tillbaka till min hemstad. Min lägenhet som jag saknar. Drömmen håller på att bli sann. Men det är kanske det, att drömmar oftast inte blir som man drömt om dem. Verkligheten är bättre, men inte som man tänker sig den i fantasin. Och att föreställa sig vad som skall hända är svårt att låta bli. Jag måste tänka på att leva nu och inte några månader framåt i tiden. Jag är både förväntansfull och längtar efter att äntligen få "flytta ihop" och samtidigt skräckslagen över det.
När jag har gjort läskiga saker tidigare har det alltid gått väldigt bra. Det är som att man får lite extra ut av livet av att ta stora steg och våga sig ut i det okända. Men det hindrar ju inte att man innan man tar steget gnager på naglarna och oroar sig för allt som kan gå fel. När jag skulle åka till Mora kunde jag knappt sova på två veckor.
Det kommer bli sjukt skönt att faktiskt åka hem, få ta tag i alla lådor med mina saker som ligger nedpackade överallt och man kan installera sig och faktiskt komma hem. Allt känns så utspritt med alla mina saker på olika ställen. Att bo i min lägenhet igen. Internat är härligt, man slipper vara själv och man vet att det alltid finns nån som vill lyssna om man behöver prata, och för den delen att man kan lyssna och hjälpa andra om de behöver. Bråken är mycket få och kärleken man har till sina kollektivkamrater är väldigt stor.
Jag kommer att sakna Mora väldigt mycket också. Men det skall ändå bli väldigt skönt att komma hem.
//MissMandy
När jag träffade honom visste jag inte hur det skulle gå, hur det skulle bli när jag var tvungen att åka hem. Och jag var så hemskt rädd att det skulle ta slut för att vi inte kunde lösa det problemet. Och nu har vi bestämt oss för att flytta ihop hemma i min lägenhet i Göteborg. Jag är sjukt lycklig över att ha träffat honom, han är den finaste jag vet.
Men det är ett stort steg att flytta och nu skall jag efter två års "exil" tillbaka till min hemstad. Min lägenhet som jag saknar. Drömmen håller på att bli sann. Men det är kanske det, att drömmar oftast inte blir som man drömt om dem. Verkligheten är bättre, men inte som man tänker sig den i fantasin. Och att föreställa sig vad som skall hända är svårt att låta bli. Jag måste tänka på att leva nu och inte några månader framåt i tiden. Jag är både förväntansfull och längtar efter att äntligen få "flytta ihop" och samtidigt skräckslagen över det.
När jag har gjort läskiga saker tidigare har det alltid gått väldigt bra. Det är som att man får lite extra ut av livet av att ta stora steg och våga sig ut i det okända. Men det hindrar ju inte att man innan man tar steget gnager på naglarna och oroar sig för allt som kan gå fel. När jag skulle åka till Mora kunde jag knappt sova på två veckor.
Det kommer bli sjukt skönt att faktiskt åka hem, få ta tag i alla lådor med mina saker som ligger nedpackade överallt och man kan installera sig och faktiskt komma hem. Allt känns så utspritt med alla mina saker på olika ställen. Att bo i min lägenhet igen. Internat är härligt, man slipper vara själv och man vet att det alltid finns nån som vill lyssna om man behöver prata, och för den delen att man kan lyssna och hjälpa andra om de behöver. Bråken är mycket få och kärleken man har till sina kollektivkamrater är väldigt stor.
Jag kommer att sakna Mora väldigt mycket också. Men det skall ändå bli väldigt skönt att komma hem.
//MissMandy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar